Ibland kommer jag på mig själv att jag sitter och funderar på andra människors liv.. och på mitt eget.
Det är inget onormalt, eftersom varje liten knopp funderar någongång.

Det jag stör mig på är då jag måste ta steget. Då jag måste ringa. Då jag måste planera. Då jag måste diskutera. Då jag måste öppna käften. Då jag måste fråga. Då jag måste göra det. Då ...
Det kan fortsätta, lååångt!

Jag vill bara säga att, plocka upp telefonen eller logga in på msn och skicka det där orden eller den där meninge. så inte någon måste göra allt.
Ibland skulle jag vilja att någon tänkte på mig också, och nu vet jag att ni som läser detta drar en lång suck. Men ja, det är mitt liv och mina funderingar. Och jag är helt enkelt trött på att det är jag som måste ringa eller skicka, annars tycks det inte att gå och prata med mig. Jag vill kunna hålla käften någon gång.
Fast det är kul att prata! :)

Nu.. ska jag vänta.. på att någon frågar Mig om något!